På den första bilden iakttar en av 1600-talets stora svenskar, Bengt Scheringsson Rosenhane, skeendet under en gammal lind, medan militären marscherar förbi. Vår far sitter som vanligt i sin single sculler på Långhalsen. Att våra barn Jeanette, Johan och Jesper är kostymerade som på en fest i Dalarna är bara typiskt. Livet är en maskerad, när det är som bäst. Jeanette ser idag ut som en 35-åring även på nära håll, men i prästbetyget står att hon är född 1957. Hon är vacker. Hon är en glädje för alla som möter henne. Kanske undrar hon emellanåt vad jag ska hitta på härnäst. Lugn Jeanette! Oss emellan hoppas jag att det går för mig som för Blind-Anders i Lars Ekborgs underbart fräcka monolog, som trodde att han stod framför ett stort dj-a krondik’, när han hoppade in i en logdörr och slog ihjäl sig! Försöka duger. (Jag ringer innan jag hoppar!) Johan hade nyligen en Svensexa, då Maud och han väcktes av en mexikansk orkester på en skylift utanför fönstret på fjärde våningen i centrala Stockholm. Sedan överräckte ett stort antal morgonpigga gratulanter 18 portföljer, eftersom han speciellt undanbett sig att få en ny portfölj. I själva verket fyllde han 50 år, men det kunde ingen människa tro. Det är gott gry i ungdomen! Sedan åkte de Harley Davidson längs den kaliforniska kusten. Får man vara avundsjuk på sin egen son?
Jesper är snäppet yngre och vi umgås stundtals även på arbetstid. Då gör han häftiga hemsidor, marknadsför kinesiska husmodeller, bringar ordning i sin fars påhitt och framför allt lever sitt eget kreativa liv bland prisbelönta dokumentärfilmer. Det finns något av min galet humoristiska mormor i Jesper. Han är en av de rebeller som beskrivs i sista kapitlet av denna bok. Håll ut, kära läsare!